Jag sitter nu på Landvetter på väg till Bali och ytterligare en yogautbildning. Jag ser väldigt mycket fram emot den. Och gärna att bara få komma fram. Jag har aldrig oroat mig när jag ska resa men de senaste tre gångerna jag rest har det strulat och att resa så långt själv hela vägen är inte superkul. MEN, sånt får man inte klaga på! Eller får man? Jag ska ju till Bali! Ena halvan av mig ser så mycket fram emot att komma bort i tre veckor medan den andra sidan av mig ser ofantliga utgifter, 30 klasser som skulle lösas, en studio som ska skötas som precis öppnat. Det som är det är. Det som går att påverka, det går att påverka. Jag skrev sist om det rätta tillfället, finns det någonsin? Antingen är detta helt fel tillfälle att resa bort eller så är det det allra bästa.

Downshiftingen hemma rullar på, garderob är utrensad, endast helt nödvändiga inköp görs och jag har köpt en begagnad dator istället för en splitter ny. Det känns bra. Mobilen efter 20 på kvällen går upp och ner men det känns ok och det jag märker är att jag låter bli telefonen mer och mer även på dagtid och det ser jag som en positiv följd. Jag känner mig mer grundad i vardagen och svävar inte iväg med att jämföra mig med andra varken privat eller jobbmässigt. Det är sådant som alltid går i perioder beroende på min förankring i min praktisering. Att jag tränar, yogar och tar hand om mig. 

Downshifting på Bali då? Ja, för det första så kan man ju fundera på hur jag ens har råd att åka dit eftersom jag knappt har råd att betala hyran men nu är det utbildning jag ska på, alltså jobbrelaterat och inte en privat solsemester. Jag har funderat på hur jag ska ta med mig min downshifting även dit och det kanske återstår att se på vilka sätt det är möjligt för just mig. Och gills det liksom att downshifta när man inte är på hemmaplan? Downshifting kan ju också handla om att stötta andra. Eller att faktiskt återhämta mig. Eller att bli medveten om hur världen mår och hur jag är med och påverkar den. Att aktivt välja vad jag stöttar, vad jag köper och så många andra saker. Så jo, det borde gillas. Jag får återkomma på denna punkt. När jag kommer hem har min goda vän Michael gett mig ett supertips som en av hans vänner gjort. Att varje dag i 31 dagar lägga ut något från sitt hem som man skänker bort. Den som vill ha det får komma och hämta helt enkelt. Första dagen betyder en pryl, andra dagen betyder två prylar osv. För min del så kan det nog passa att från 3 dec när jag är hemma igen erbjuda en sak om dagen som ligger och dräller hos mig som kanske har det bättre hos någon annan. Om ingen i min närhet vill ha den så går den till bättre ändamål, kanske till en julklappsinsamling. En sak om dagen fram till jul känns som rimligt för mig. Oavsett tyckte jag det var ett fantastiskt initiativ!