I hopp om att hålla mig vaken efter ett par timmar på hemmaplan kör jag reflektion, skrivande och kaffe. Så, tre veckor på Bali, det låter ju underbart. Jag trodde Bali skulle vara ett paradis. Missförstå mig rätt, det är en fantastisk ö. Dock inte en paradisö för mig. Sedan är det annorlunda att åka dit på retreat eller semester och att åka dit på utbildning. Det är jag helt säker på. Man behöver lite tid att acklimatisera sig. Jag visste inte innan hur min kropp skulle reagera på den otroliga värmen och fuktigheten och samtidigt vara på utbildning tolv timmar om dagen. Den var inte jätteglad. Jag var rätt sliten när jag åkte dit vilket också tog ut sin rätt när bakterier, feber och muskelvärk intog min kropp. Tack och lov har de bra sjukvård. Vad det var i de tre sprutor jag fick rakt in i armvecket är dock oklart. Hjälpte gjorde det. Men min mage är glad att vara hemma igen.

Jag är otroligt glad för denna utbildning med Satu och Tiina som innebar 500 registrerade yogalärarutbildningstimmar hos Yoga Alliance. Säga vad man vill om alliansen, den har många förbättringspunkter men är samtidigt det som sätter standarden för yogalärare och yogaskolor i världen. För mig är det viktigt och signalerar kvalité. Många tror att utbildningarna inte kontrolleras men det gör de. Noga. Tar man sitt ansvar att läsa själv om yoga alliance och vad det innebär tror jag fler skulle förstå innebörden och vikten av det när man väjer utbildning. Inte stirra sig blind på vad andra tycker. Man ska ta in tankar och synpunkter från andra men din egen uppfattning måste du ta ansvar för själv. Det är min åsikt. Många studios värdesätter också just RYT200 som en viktig och nödvändig grundutbildning där antal undervisade utbildningstimmar också spelar roll för vilken erfarenhet du får med dig som lärare.

The Practice i Canggu är byggt nästan uteslutande i bambu och är ett personligt och varmt ställe. Hit vill jag gärna tillbaka. 

The Practice i Canggu är byggt nästan uteslutande i bambu och är ett personligt och varmt ställe. Hit vill jag gärna tillbaka. 

Bali har en fantastisk skön vibe men som på de flesta ställen, liksom hemma, domineras yogan av västerlänningar med hyfsat god ekonomi. Jag har absolut inte sett allt så detta är baserat på det jag faktiskt har sett själv. Min uppfattning behöver inte vara din.  Mitt favoritställe är absolut The Practice i Canggu. Där var jag på Ocatvios klass som vibrerade av filosofi, andetag, pranayama och kopplingen till ditt innersta. På 90 min gjorde vi kanske fem asanas och jag kände mig otroligt grundad. Hatha at its best där det som ser mest basic ut är det mest avancerade. På Yogabarn i Ubud var kvalitén minst sagt varierad. Emily bjöd på en vackert uppbyggd klass med twistar medan en annan klass bjöd på katastrof i form av djupa bakåtböjningar, armbalanser och split utan minsta förberedelse. Kan ha varit den "farligaste" klassen jag varit på och jag anser mig ändå ha hyfsad kroppskännedom och vet mina gränser. Vi valde att lite chockartat skratta och stanna kvar för att se resten istället för att gå i ren protest och läraren bjöd i alla fall på en one man show i sina asanas. Det där som yoga på instagram nosar på istället för att handla om rörlighet, stabilitet och balans i symbios. 

Yogabarn är ett stort och vackert ställe med flera shalas, juicebar, café, shop mm.

Yogabarn är ett stort och vackert ställe med flera shalas, juicebar, café, shop mm.

Downshiftingen kan man ju tro att den skulle gå bra där borta men ack så fel. Jag hade börjat skapa en så fin rutin och balans här hemma och den känns rubbad igen. Så mycket som jag scrollat flöden och suttit med min mobil på Bali gjorde jag nog inte sammanlagt på den dubbla tiden hemma. Tidsskillnaden och kontakten med hemma gjorde givetvis sitt men ändå. Nåväl, nu är det nya tag hemma igen. Det som förvånade mig lite är att balineserna satt med sin mobiler hela tiden. De väntade väl visserligen på jobb och höll sig sysselsatta men jag gnäller ganska mycket på att det där är ett fenomen/problem i västvärlden men så verkar inte vara fallet. Jag har känt mig mer stressad när jag varit iväg än vad jag gör hemma. Jag ser det som ett gott tecken på att jag kanske börjar skapa mig återhämtning och balans på hemmaplan. Det där som jag eftersträvar. Ett eget inlägg om just det kommer. 

Vi får se vad Bali-upplevelsen säger mig om någon vecka eller två när jag hunnit smälta det lite mer. Ska bli spännande. Jag är otroligt tacksam att jag varit där, att jag har möjligheten att åka dit, äta den fantastiska maten, att jag blir påmind om lyxen att dricka kranvatten och spola ner papper i toaletten och att jag har lärt mig ännu mer om yoga och om mig själv. Bali, vi ses säkert igen nån gång. 

Naturen och risfälten på Bali är magiska.

Naturen och risfälten på Bali är magiska.