Jag har alltid varit en tänkare. Oroar mig för det mesta. Det går i perioder dock. Eller i tusen loopar varje dag. Hur ska det gå? Hur ska det bli? Ivrig. Rastlös. Hjärnan och tankar är häftiga. Gillar ständig underhållning. Men behöver också vila lika mycket som stimuli. Och stimuli, det finns. Överallt. Hjärnan sägs lugna sig när den blir lämnad i fred. Men då måste man veta hur man lämnar den i fred. "Addicted to thoughts". Det är en vana.  Ekorrhjulet. "Det verkar ju funka för alla andra". "Alla andra har kontroll, klarar av hur mycket som helst". Vilket lurs. Till slut tänker man bara på tankar. Inte innebörden. Bara det vi ser. Bara det vi hör. Bara det som syns i det där molnet vi kallar internet där "allt" är fluffigt. Yin hjälper mig. Meditation hjälper mig. Vara i skogen. Sitta vid vattnet. Det är då närvaron infinner sig. Både på insidan och utsidan. Rädsla, frustration, sorg, lycka, glädje, lugn. Hela känsloregistret brukar infinna sig. Och det är fint. Alla delar. Alla delar av livet. Det ger perspektiv och lite mer utrymme mellan varje tanke. De blir lämnade i fred. Allt är. Allt finns. Du behöver inte lära dig någonting. Du behöver inte ha allting. Det finns redan där. Din väg. Det som händer nu. Oavsett bakgrund. Ge dig själv det som finns nu.