När det blir mycket. Då blir det väldigt rörigt. Jag vet inte var jag ska börja. Heller inte var jag ska sluta. Vilket är viktigast? Vad ska jag prioritera. Allt är viktigt. Allt är inte kul, men det mesta. Möjligheternas vecka. Lätt. Jag har jobbat ganska hårt under en lång tid, byggt underifrån för att komma dit jag är nu. Att överleva med ett eget företag i en av de mest expansiva branscherna i Sverige där stora företag sitter på tusen gånger mer resurser än jag och erbjuder samma typ av aktivitet. Yoga. Det är lätt att känna sig nedslagen och nedstämd. Men det är då de kommer. De små kommentarerna från folk jag möter på stan och i olika sammanhang. Kommentaren om att det är speciellt. Det är inspirerande. Det är det som gör att jag överlever. 

Det gäller inte bara mig. Det gäller även dig. Det gäller oss alla. Inget drastiskt behövs för att göra det som är viktigt för dig. Jag är inte unik på något sätt. Jag gör bara det som är viktigt för mig. Du gör det som är viktigt för dig. Och det räknas precis lika mycket. Vad det än är.

Och vi hamnar alla på villovägar. Vi ställs inför svåra val eller möjligheter som vi inte har en aning om vad de kan ge oss eller inte ge oss. Vilken väg som är den rätta. Mödan dit, vi kämpar på och plötsligt kommer belöningen och då vet vi ibland varken ut eller in för då kom för många möjligheter. Ska hjärtat eller hjärnan styra? Hur ska man inte stressa upp sig?

Jag försöker förhålla mig till det som är. Rensade hela kalendern för att ge mig själv utrymme. Tid för reflektion trots att det kanske önskades snabbare svar från mig. Reflektionen, tiden, magkänslan och hjärtat är viktigare än någonsin. Ärlighet och det som är äkta är det som ska prioriteras. Och det behöver sin förankring för att komma fram. Tid att komma fram.