Andningshål är väldigt bra. Timman av stillhet. Resan för att byta miljö. Pausen från bruset, omgivningen, jobbet för att hinna stanna upp. Men jag vill inte ha bara det. Det är inte det som gör skillnaden. Det ger lite extra krydda eller sweetness för reflektion. Men det som gör skillnad för hur jag mår. Hur jag möter mig själv. Hur jag möter min omvärld. Det är vardagen. Det är kontinuiteten. Det är inte en yogadag här och där. Det är inte en föreläsning eller en bok. De behöver jag. De ger som sagt sweetness. Mina tankar och relation till mig själv är det jag vill prioritera. Det ena behöver inte utesluta varandra. De ger näring till varandra. Andningshålen ger näring till basen. Basen ger näring till andningshålen. Finns det bara andningshål är du illa ute. Då är det stanna upp du behöver göra. Se tecken. Lyssna på tecken. Svåraste att göra. Att ta på allvar. Men det är det mest respektfulla du kan göra mot dig själv och andra. Lägga din egen bas, din egen vardag. Andra och annat kan stötta, använd det men lyssna på det som finns innerst inne. 

Vad jag väljer att fylla min vardag med. Vilka pauser och andningshål som finns varje dag. Det är de som gör skillnaden. Ett andningshål kan vara fem minuter. Det kan vara två timmar. Det kan vara yoga. Det kan vara middag med vänner. Det kan vara en bok eller en film. Eller ett samtal mellan två ögon. Någon som är förankrat i dig. Varje dag. I slutändan är det andningshålen som gör basen. De små. Så att de stora kan förgylla och inte vara panikpauser. 

Andas. Varje. Dag. 

Foto: Anna Rosén

Foto: Anna Rosén