Jag har väldigt svårt att förhålla mig till mail. Jag har svårt att förhålla mig till de som mailar samma mail till flera av mina mail-adresser samt till messenger på Facebook för att försäkra sig om att jag nåtts av informationen. Jag har svårt att förhålla mig till att jag kan få samma mail två dagar i rad för att jag inte svarade den första dagen. Jag har svårt att förhålla mig till att jag själv gärna vill ha svar på mail. Helst innan jag skickade dem. Jag har svårt att förhålla mig till att mina mail samlas på hög och mina skuldkänslor växer mer och mer för varje dag för att jag inte har svarat på dem. Jag har jobbat med annat eller varit ledig. Jag struntar inte i dem. Jag förutsätter att de jag mailar heller inte struntar i mina men att de antingen har annat på listan som är viktigare eller att de är lediga. Det får man vara. Men det kan också ge skuldkänslor. Mycket märklig ekvation. Att aldrig få svar är ju lika frustrerande. Svårt det där. 

Så för att öva på att förhålla mig till detta har jag autosvar på mina mail. Att det kan ta en dag eller två innan man får svar. Det kan vara så att jag tittar om det är ett akut mail som jag måste svara på under min lediga tid eller om det kan vänta en dag. Kommer någon att avlida? Om inte, då kan det vänta. Jag struntar inte i det. Men, jag tar min friheten att avgöra. Och med det tar jag väl mig även rätten att avgöra hur viktigt det är för mig. Medan det kan vara väldigt viktigt för någon annan att få svar på. Det är en livslång konflikt. Jag gör mitt bästa. Jag struntar inte i mail eller när någon försöker kontakta mig privat eller med jobb. Ibland faller saker mellan stolarna och då försöker jag rädda upp det bäst jag kan. Det är en mänsklig faktor och händer oss alla någon gång. Den faktorn kan dock sluta mer eller mindre lyckligt. Jag är tacksam för de som påminner mig om det jag glömt eller missat. För det gör jag. Missar saker. 

För att inte blir galen försöker jag strukturera mailkonversationer i mappar, styra random meddelanden till mail istället, använda autosvar och avsätta tid för att svara istället för att dutta här och där. Ibland svara via dator, ibland via mobil. Det funkar inte för mig. Till slut vet jag inte vad som är vad. När jag väl avsatt tid och svarat på allt är det otroligt befriande. Jag övar också på att ge andra ett par dagar på sig att svara, eller en vecka. Vilka förväntningar sätter jag på mig själv i det här? Jag försöker tänka till med mina egna mail och meddelanden. Ibland funkar det och ibland inte. Vi är ju alla människor. Jag ogillar ju egentligen inte mail. De flesta är ganska trevliga. Såklart fattar jag att en del mail behöver snabba svar och andra inte. Men otåligheten hos andra och otåligheten hos mig själv kan göra mig galen. Hur gör du för att inte bli galen?

IMG_5775.PNG