Utbudet av allt i samhället är gigantiskt. Träning, utbildningar, kosthållning, butiker, internethandel och galet mycket mer. Beroende på vilken värld man lever i och vilka tillgångar man har. Eller fått möjlighet till. Jag förundras över det här med ansvar och vårt ”ha-begär”. Mycket vill ha mer. Utbudet ska alltid finnas, så att man kan välja, om man vill. Sedan kanske det tar ett par månader eller år innan man bestämmer sig för att faktiskt ta tag i något eller nyttja något. Men det ska alltid finnas där. Stänger butiken så är det så synd för man hann ju aldrig dit. Till den där nyöppnade restaurangen, till det lilla caféet som drivs i egen regi av någon som arbetar varje dag. Det kanske bara är så det är. Det kanske inte är så farligt. Man kan ju inte vara överallt hela tiden heller. Men allt ska vara tillgängligt. Valfriheten alltid finnas.

Men det är just det resonemanget och inställningen som gör att vi avhumaniserar människan mer och mer. Att myndigheter slår ifrån sig ansvar. Att arbetsgivare slår ifrån sig ansvar. Att man hellre hittar quick fixes i form av regelverk eller mindfulness på arbetsplatsen istället för att ta tag i de riktiga arbetsmiljöproblemen. Missförstå mig rätt, yoga, mindfulness, allt som stöttar människor i deras vardag brinner jag för men det kan ibland användas som ett skydd av arbetsgivaren och lämpa över det personliga ansvaret för sin arbetsbelastning på individen istället. Vilket jag inte tror resulterar i någon förbättring.

Valfriheten blir större och större och är här för att stanna. Den enskilda människan kommer dutta lite här, dutta lite där. Det behöver inte finnas något rätt eller fel i det.  Det är mest spännande att ju mer det finns att välja på, desto färre saker väljer vi att göra. Generaliserat.

Desto lättare är det att strunta i möten, åtaganden, träning, mat, att se varandra i ögonen, empati, hjälpas åt. Utbudet växer sig ständigt större så allt blir utbytbart. Ingen eller inget blir viktigt. Ansvar för egna handlingar, medmänsklighet, kurage tynar bort mer och mer. Alla vill ha allt. Men ingen vill ha ansvar för att det ska få stanna kvar. Ansvar för sig själv, omgivningen, det goda samhället, naturen. Men tillgång till det, det vill vi ha. 

Foto: vegafoto.se

Foto: vegafoto.se