De senaste veckorna har jag fått backa tillbaka lite. För det har behövts. Det kanske inte har synts så mycket utåt sett. Jag har både varit ganska aktiv i sociala medier och synts i olika sammanhang. Men på insidan har jag behövt dra mig tillbaka lite. Lite av en överlevnadsstrategi. Det har legat otroligt mycket jobb bakom allt det där som ser ganska enkelt ut utifrån. Som ser ut som drömmen. Som ser ut som det inspirerande livet. Vilket det också är. Men det finns alltid två sidor av samma mynt.

Men för att komma någonstans. För att utvecklas. Eller för att veta var man är behöver man jobba. Man behöver lägga tiden. Man behöver göra det. Oavsett. 

Det finns gränser för allt. Det finns signaler för allt. Jag lyssnar på dem. Någon kanske säger till mig att jag måste jobba lite mindre. Jag önskar att det vore så enkelt. Vissa dagar önskar jag att jag kunde ringa till chefen och säga att jag har en orimlig arbetsbelastning. Till löneavdelningen och säga att lönen behöver korrigeras efter mina sjukdagar. Lämna över en arbetsuppgift till en kollega och be om hjälp för jag hinner inte. Påminna marknadsavdelningen om kommande event som behöver läggas ut och marknadsföras. Men min verklighet ser inte ut så. Inte just nu. Men jag har valt det själv. Och jag ångrar mig inte.

Jag har varit sjuk och jobbat ändå. Jag har vilat. Jag har tagit hand om mig. Jag har gjort val. Jag har med största sannolikhet framstått som ganska tråkig och tjurig. Det är också sådant som inte alltid syns. Och jag är så tacksam för allt som sker. Det mesta av livet sker bakom kulisserna. Toppen av isberget är det vi ser. Som med allting annat. Som för alla andra. Alla vi som är människor. 

Små knep i vardagen som ger mig energi, andningshålen som håller mig uppe. De finns. Jag lovar. Behandlingar, yoga (egen praktisering som är det viktigaste av allt), meditation, sömn, mat, läsning innan läggdags, skog, frisk luft, kramar. Dock inte så mycket träning som jag önskat. Det har förkylningen snuvat mig på. 

Jag ska dra mig tillbaka ett tag till. Samla energi, det har förbrukats mycket de senaste månaderna. En del som varit värt det och helt ärligt en del inte. Men det är så det är. Man lär så länge man lever. Tar man för många steg fram får man ta ett par steg tillbaka. Så att man hänger med. Tack livet, kroppen, vardagen för att du påminner mig om det. Det var ju ganska skönt att backa lite. Och jag ser så mycket fram emot kommande äventyr.