För mig är det det. Att få må lite dåligt. Ja, du läste rätt. Lite dåligt. För mig innebär det att jag får vara nedstämd. Arg. Besviken. Att hedra alla känslor. Hamna innanför boxen ett litet slag. För det gör att jag tar mig ut utanför den. Det gör att jag tar mig upp och inte ner. Ett steg bak, två steg fram. Man kan ju tycka att det är lite konstigt att det är bra att må lite dåligt ibland men det är genom de svåra tiderna vi utvecklas. 

Jag har varit betydligt längre ner än vad jag vart de senaste veckorna. Men det har varit för många saker under lång tid. Jobb, tragiska händelser, flytt, allmän vardag. Livet ni vet. Ibland klarar man av det bra. Ibland mindre bra.

Jag är så tacksam för att jag vet att jag faller lite. Låter mig själv göra det men inte för långt. För jag vet var gränsen går. Jag är farligt nära den ibland och en del runt omkring uppfattar kanske att den är närmre än den är. Jag är stolt att jag sa nej till de saker som behövdes sägas nej till och ja till de saker som behövdes sägas ja till. Och gjorde skillnaden där emellan. Det får liksom vara lite jobbigt. Alla känslor är tillåtna. Tack.

Tänk, hade jag inte fått falla lite så hade jag inte varit där jag är just idag. Optimistisk. Taggad på framtiden. Många saker i pipen. Stark.

Nästa vecka kan det ha ändrats igen. Haha. Men det är det som är att vara människa antar jag. Att följa med i det som händer. Att vara rotad som trädet men svaja med i brisen. Ibland mår man bra. Ibland mår man dåligt. Tänk om vi bara kunde berätta det för varandra lite oftare. Det är ok att känna.