Ofta pratar man om begränsningar och hinder man sätter för sig själv och andra. De handlar ju ofta, men inte alltid, om rädsla. Rädslan att göra fel, göra bort sig, tappa ansiktet, att inte vara andra till lags eller göra andra nöjda. Beroende på situation så kan begränsningar stjälpa oss, eller kanske hjälpa oss. Mentala begränsningar är dock en bov i många fall.

Men, det finns en annan sida också. Gränser. Jobbar mycket med dessa just nu för egen del. För att hålla ihop. För att må bra. För att få utrymme till kreativitet. Utrymme till återhämtning och ork. Mycket dessa månader i mitt arbete handlar om ventilation, ombyggnation och ekonomi. Ja, den glamourösa sidan av att driva en yogastudio. Man sliter också sitt hår och undrar hur det någonsin ska gå ihop. Det finns en tjusning med det med. Men för att hålla sig på rätt spår. För att hålla sitt fokus och var den man är krävs en del gränsdragningar.

Gränser för vad som får uppmärksamhet och tid. Gränser för vad pengar spenderas på i förhållande till behov. Gränser för vad som tar energi och vad som ger energi. Gränser för att inre framgång ska få överordna yttre framgång. Gränser behöver inte betyda att hålla sig innanför boxen. De kan vara det som gör att du tar dig utanför. Allt är beroende på hur man ser det. 

Vilka gränser har du? Varför har du dem? Skulle du behöva odla några nya? Släppa taget om några gamla? Jag sätter gränser just nu för att inte göra allt på en gång. Hur mycket jag än vill. Var sak har sin tid. Vissa perioder av livet behöver en typ av gränser, andra tider behöver andra gränser. De är till för utveckling i den här bemärkelsen. 

Jag hedrar just nu gränser för vad som gynnar mig fysiskt, mentalt och energimässigt. Stirra mig blind på vad andra gör och det verkar gå så bra hjälper inte mig. Respekt för mig själv och för andra är viktigt. Inspiration är alltid välkommet, sen går gränsen. Hedra dina gränser. De gör också gott.

IMG_4617.PNG