”Under året har jag skrattat ofantligt många gånger och gråtit ofantligt många gånger. Att starta FLOW var en utmaning och kommer fortsätta vara. Men att skapa en plats för gemenskap, värme och utveckling gör det mödan värt. Jobbet under ytan är ett isberg och det ni ser är toppen av det. Båda är vackra på sitt eget sätt. Kantiga, spetsiga, ruggiga och släta former. Precis som livet. Det har varit ett naket år där jag inte kunnat dölja något för nära och kära eller andra heller för den delen. Det är där vi vågar var ärliga. I nakenheten. Utan fasad. Utan att gömma sig. Det är då det blir bra. Under nästa år fortsätter vi att utvecklas och jag ser fram emot att göra det tillsammans med er. Tack till er som varit med och ni som slår följe på resan”. 

Texten ovan är saxat från mitt sista nyhetsbrev för 2016. Att starta FLOW var en utmaning och kommer fortsätta vara. Ja, det är helt korrekt. Jag är så tacksam för de tårar och skratt 2016 bjöd på och såhär i halvlek av 2017 kunde jag nog inte ens drömma om hur mycket mer jobb det skulle bli. Sådär som att man har krigat i 45 min på en fotbollsplan. Gräsfläckar, lera, utmattat andetag. Men hårt och dedikerat arbete lönar sig. Jag har jobbat som en gnu och mer än som är hälsosamt detta halvåret och det är nu vi har flow på FLOW. Tack alla ni som är med på resan. Jag tänkte att juni skulle vara en lite lugnare månad efter allt det hektiska som varit, de ofantligt många helgerna jag jobbat, de lediga dagarna sedan årsskiftet som jag kan räkna på mina två händer. Lite som jävlar anamma på fotbollsplanen. Men, det är nu det händer. Det är ett tacksamt problem att inte kunna ta det lugnt i juni heller. Nu sker samtal med byggjobbare om allt som komma skall på studion, det som ligger i sin linda för framtiden. Det där som tar så mycket energi, skaver i kanterna och vissa dagar äter upp mig inifrån om jag ska vara helt ärlig. Men tänk vad fantastiskt det är egentligen att det är så. Det är en plats för andningshål i vardagen jag skapar. En plats för mig. En plats för dig. Det är mödan värt. Att få vara sig själv. Följa sitt eget hjärta. Att göra det, följa sitt hjärta, gör också ont. Ingenting går att lämna till chefen på jobbet att ta hand om. Jag är chefen. Gör jag det inte så blir det inte gjort. Du är chefen. Du är chefen i ditt liv. Ingen har någonsin sagt att det är lätt att vara chef.

Jag börjar lära mig, mina rutiner börjar ta form. Hur tydlig jag måste vara mot andra. Hur tydlig jag måste vara mot mig själv. Jag gör misstag, minst ett varje dag. Och det är de jag lär mig av. Det är så mycket högt och lågt varje dag. Det är inte kul varje dag. Men jag känner att jag lever varje dag. Och det är viktigt för mig. Att våga känna allt. Det är väldigt utmattande att känna allt. Men jag gör hellre det än inte känner alls. Jag gömmer mig inte lika automatiserat bakom fasader längre. Säger att allt är bra fast att det inte är det. Jag är galet stolt över det jag åstadkommit och att jag visat djupet, det svidande och det nakna i det. Inte klistrat på en tillgjord yta och fasad för att det är det man gör i business. Jag är fast besluten om att man kan göra business med hjärtat. Business för världen mer än för plånboken. Även om mat på bordet är fint att ha.

Om två veckor går jag in i omklädningsrummet och laddar för 45 nya minuter där allt kan hända. Det finns så mycket att se fram emot resten av året och även 2018. Vem vet vad som händer på vägen.  Vilka som kommer vara motståndare. Vilka som kommer vara lagspelare. Lagspelare i team Alvin. För den här branschen är som vilken annan som helst. Det finns motståndare och så finns det lagspelare. Det är bara att go with the FLOW – into the wild unkown. Det är härligt att få leva. Högt som lågt. Spännande som aldrig förr. Och för den som är orolig – jag ska vara ledig hela juli. I halvleken. Vara ledig, bo i tält, vandra, logga ut och återhämta mig. Det fantastiska FLOW-teamet styr skeppet tillsammans med er. Evigt tacksam för det.

Foto: vegafoto.se

Foto: vegafoto.se