Om man tar hand om sig själv kan man ta hand om andra. Så är det, jag håller med. Många tar hand om andra före sig själva. Och så hamnar man i en ond spiral av att alltid sätta andra före och glömma bort sig själv. Ibland resulterar det i sjukdom. 

Det här är ett ämne med många perspektiv. Och de är alla värdefulla. Man får tycka olika men man kan också se olika perspektiv beroende på vilka förutsättningar olika människor har. Jag förespråkar att man ska ha hand om sig själv på det sätt man behöver för att må bra. Då kan man också må bra tillsammans med andra. Men jag tycker också att vi borde ställa upp för varandra i samhället. Stötta varandra istället för att armbåga med varandra. Lyfta varandra istället för att klättra över varandra. I arbetslivet. I olika relationer. I vardagen. Vi har alla våra problem. Vi har det alla tufft. De har bara lite olika dimensioner beroende på förutsättningar. Det vi vet är att vi egentligen inte har en aning om vad andra människor bär på eller går igenom. Kämpar med. Om vi alla, inklusive mig själv, skulle vara ödmjuka inför att beteenden har en grund (med det inte sagt att allt är acceptabelt) och att alla behöver stöttning. 

Alla behöver en hjälpande hand. Ibland kan det vara svårt att hjälpa dock, om man möts av kalla handen. Alla vill inte ha hjälp. Och då får det väl vara så. Man kanske kan lura in lite hjälp? Det lilla kan vara det stora. En timma av din tid kan vara en ocean av lättnad som sköljer över någon annan.

Man kan rå om sig själv och samtidigt bry sig om andra. Jag är övertygad. Ställ upp för dig själv. Ställ upp för andra. Ställ upp för världen. 

Foto: vegafoto.se

Foto: vegafoto.se