Som en vindtunnel. En stark kraft som tar tag i den 20 kg tunga ryggsäcken och skulle kunna svepa iväg dig som en liten vante. Så långt ögat når är det moln- och snöklädda toppar. Kargt landskap. Rått, naket, ärligt. Det finns växtlighet. En sträv sådan. En vacker sådan. Det är livet. När man kämpar i uppförsbacke och vinden piskandes i ansiktet - det är då plötsligt det vackra uppenbarar sig. Om man lyfter blicken istället för att borra ner den. Följer med i det som är. Naturens gång är föränderlig. Ständigt liv och död. Frö som sås, växer, frodas innan naturen tar hand om det igen på ett eller annat sätt. Och allt börjar om. 

Hjärtat bultar. Värmen och svetten sprider sig trots den låga temperaturen på höjden. Natten intåg gör att vi försöker göra oss så tunga som möjligt så att inte tältet blåser bort. Sömn - svar nej. Vatten i vattendragen, det enda som går att bära med. Renarnas blickar. Lemmlar rasslar förbi i ilfart. Det finns så mycket kraft runt om oss. Det är naturen som regerar. Naturen som bestämmer. Här finns energin. I den kan man också samla energi. Om man följer med istället för att kämpa emot. 

Det är härifrån vi kommer. Sedan har vi förfinat och ombonat oss. Kanske för mycket. Avskärmat oss från vårt ursprung. Spelat spratt i vår egen hjärna. Vårt eget samhälle. Med vad vi behöver. Egentligen. Hur många murar människan än bygger upp kommer naturen alltid att ha kraften att riva dem. 

Semester för vissa. Absolut inte för andra. Den totala ensamheten. Noll kontakt med omvärlden. Läskigt som aldrig förr om det skulle hända något. Rädsla. Ängslighet. Frihet. Ett par dagar att lära känna sina egna känslor. Reaktioner. Oroligheter. Bekvämligheter. Beroenden. Tankar. Liv. 

Den nakna, råa, karga sanningen. Det vackra. Ett perspektiv på livet. Moder Natur regerar. Utan tvekan.

IMG_5146.JPG