Vara glad för det man har medan man strävar mot det man längtar efter. Den påminnelsen fick jag till mig för ett par dagar sedan av en i min närhet. Tack för det. Vi skyndar så mycket. Jag skyndar mycket. Men dessa dagar när allt det där galet hårda jobbet gett resultat kommer det ändå över mig. Herre min tid vad häftigt där är allt som åstadkommits det senaste året. Det jag själv åstadkommit och det jag åstadkommit tillsammans med andra. Det är tillsammans med andra det sker. Mycket av det som skett hade inte gjort det om viljan att lyfta varandra inte hade funnits.

Ledigheten behövs också. Just nu känns det inte riktigt som att jag vill gå på ledighet. Måndagskvällens stämning, gemenskap och fulla hus på studion var en magisk känsla att ta med sig in i ledighetens dagar. På topp. Det är nog precis nu jag ska pausa. Allt är föränderligt och inget varar för evigt. Inte detta heller. 

Så jag njuter så länge. Njuter av morgonkaffet på farstutrappan. Skogen. Vattnet. Ömsom den varma sommarbrisen som smeker över ansiktet med en lugnande känsla. Ömsom det svalkande regnet som sköljer bort tankarna på jämförelser och blickar på andra. Enkelheten. Det vackra. Det enda som behövs.

Vara glad för det man har medan man strävar mot det man längtar efter. Bra motto.