"Forgive yourself, but don't forgive yourself to soon". Orden kommer från den helt underbara meditationsläraren Sally Kempton. Jag har knappt sett på maken till mer kunnig, professionell, underhållande och pedagogisk lärare. Dessa dagar guidar hon oss i meditation och dess filosofiska värld samt hur man faktiskt förmedlar den på ett någorlunda begripligt sätt. Det är ett härligt och läskigt utforskande. 

Det är inte alltid lätt att meditera och det är inte alltid lätt att veta vilken väg man ska gå. Eller vilka alternativ som finns. Det är så lätt att bara ge upp för att det inte funkade på en gång. Det är det där otåliga folket igen. Det går liksom att applicera på allt. Vi hittar gärna en ursäkt till att sluta för att det kanske inte blev klockrent första gången. Det är nog det vi egentligen kallar för ren lathet. Som att ge upp en träningsform för att det var för jobbigt eller en ny rutin eller arbetsuppgift som kräver en ansträngning. Det kan vara skrämmande att ta ett obekvämt samtal eller inse en sanning eller mindre charmig sida av sig själv. De finns hos oss alla. Det där vi helst inte vill erkänna varken för oss själva eller någon annan. 

Det är inte alltid så lätt och man får förlåta sig själv att något kanske inte blev av eller så perfekt som man hade en illusion om att det kunde vara. Det kan man göra en eller två gånger. Rimlighet och sunt förnuft är bra ingredienser. Man kan förlåta sig själv lite då och då. Men man kan inte göra det för lätt. Att skapa vanor eller rutiner tar tid och kräver en insats. Det är inte mycket som kommer bara av sig självt.

Det är ett fint mantra att påminna sig själv om. "Forgive yourself, but don´t forgive yourself to soon". För att få ut något måste du lägga in något. Intag och uttag. Insats och utdelning. Bestäm dig för vad du vill. Disciplin tar dig framåt, ödmjukhet och förlåtelse håller dig mänsklig. 

IMG_5590.JPG